Vi kanske måste skruva ner förväntningarna på livet för att uppnå harmoni i vardagen. Vad menas med detta? Det låter inte positivt att skruva ner förväntningarna på livet och tillvaron. Det är ju så att i takt med att valmöjligheterna och utbudet av aktiviteter som ökar omkring oss så minskar också lugnet och friden. Man kan inte få allt. För att uppnå harmoni så måste man prioritera. Vad är viktigast i livet? Som förälder och en del av en familj så borde det självklara svaret vara att barnen och familjen är det viktigaste och vad som bör vara prio ett, men det är inte självklart längre. Det nästan får ett löjets skimmer att tänka i de banorna. Vad beror det på att det blivit så? Det är det själviska och narcissistiska samhället som skapar den inställningen som gör det lite löjligt att prioritera något så gammalmodigt som familjen.
Här har vi problemet och anledningen till att vi måste skruva ner förväntningarna och kraven på så väl oss själva som på livet, tillvaron och på våra medmänniskor. Andra människor finns inte till för att fullända mitt liv och utgöra kuliss till mitt självförverkligande och min narcissism.
Medmänniskorna är mina medvandrare som gör vandringen genom livet till en gåva och medvandrarna ger mig anledning till tacksamhet. Med den inställningen lär man sig se det vackra i det enkla och att uppskatta alla de små tingen och stunderna i vardagen. Så skapas harmoni i vardagen och så blir det någonting positivt att skruva ner kraven och förväntningarna på vår korta stund på jorden.
Livet blir enklare. De små tingen blir mer värdefulla. Stunderna av lycka fler. Det blir enklare att leva med lägre krav. Mindre stress och mer lugn, det är en bra grund för en familj som vill uppnå harmoni i vardagen tillsammans.